Varför skulle det bli såhär?HUR kunde det gå såhär???
Har aldrig i mitt liv känt en sådan smärta någonsin.. Allt bara gick sönder o försvann inom mig. Inget annat än sorg, smärta, ångest,panik är kvar. Sorgen för att jag förlorat en stor del av mig själv.Smärtan för att vi älskar så mycket men ändå inte klarade det. Ångest och smärta för att jag förlorat den viktigaste personen i mitt liv , den som någonsin betytt något för mig. den som alltid funnits där för mig i alla bra och ,mindre bra och hemska stunder. alltid. Jag trodde på allvar att det här var det jag skulle få behålla resten av livet. Min stora kärlek och min bästa vän..Älskling, hur kunde det bli såhär??
Jga är tacksam för att detta va ett gemensamt beslut av oss båda. Att båda känner att hur mycket vi än älskar varandra så går det inte längre! Varför kan det inte va enkelt?att bara man älskar varandra så går det. Det är orättvist. varför vi?
Den ända tryggheten jag haft i mitt liv i alla dem här åren är plötsligt inte kvar. Har aldrig känt mig så trygg med någon någonsin. Nu e jag ensam och rädd. Vad gör man nu ? Hur GÖR man nu?
Packade ihop lite grejer igår kväll. Resten måste ned idag.Mamma kommer vid halv fem .
Det hemskaste var att få den där sista kyssen idag , den sista kramen och för sista gången höra dig säga "Jag älskar dig"...Jag är så tacksam för att jag har fått ha dig i mitt liv. Du fick mig att växa otroligt och du gjorde mig till en bättre person. jag har mycket att tacka dig för. tack för den fina tiden och alla år tillsammans. du betyder mest. du e det finaste i mitt liv... o har den största platsen i mitt hjärta.
Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Aldrig glömma.
Jag älskar dig!!!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Sådärja.. Nu sitter jag här och grinar.. :( Puss baby!
Hörde vad som hänt....chockad, ledsen fundersam blev jag..och kanske lite arg.
Känns som även jag förlorat en vän.
Hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra någonstans, någongång.
Ha det bäst
Post a Comment